Sådana föräldrar...

Älskade ungar.

My- Jag tyck inte om fyverkerier, ja tyck de e läskigt!
Jag - Ja, mamma och pappa tycker inte om det heller. Det är dåligt för miljön och djuren blir rädda.
My - Ja, stackars. Bella blir rädd!
Vi - Mmm.

När de började skjuta upp så var vi påväg hem. Vi vände om en snabbis i tron om att barna skulle uppskatta det. Men de började stortjuta/skrika bägge två. Så vi vände igen och fortsatte hemåt. Och aldrig att jag tänker uppmuntra till att "Meeeen, de är ju inge farligt, tittaaaa vad fint". Aldrig i livet. Om det inte gillas, bra, då förklarar vi varför vi inte gillar det heller. Någonstans måste förändringen börja...

Svammel

Snart ska vi iväg. Brännboll först, sen brasa och korv.
Jag förstår inte varför folk envisas med att skjuta raketer. Onödigt.

Utställning imorrn, ska bli kul! Mindre kul kommer det dock vara att i 6 timmar hindra barna från att smita ut. Men det kommer säljas fika, så det borde gå att lösa på nåt sätt. Till det bättre.

Nu känner jag mig sådär tråkig igen. Måste kompensera det med en random bild.

Ägd

My och Matte pratar mycket om vart allt kommer ifrån. Hon frågar ofta t.ex. vart mjölken kommer från, vart blommor kommer från och så vidare.

I morse.

Matte - Men My, vart kommer gruset ifrån?
My, märkbart irriterad -Åååh, det vet du väl!

Leka med barbie? Nä, finns så mycket annat kul man kan göra istället

Återigen, kollade igenom gamla bilder, hittade denna. Kan inte annat än älskat.

Styckad barbie

Påväg tillbaka

Förresten så är badkaret på väg upp igen. Så vi slipper abstinensbesvär och tråkigheter. Himla tur.

Nu, grillat!

Stackarn

Skrämd liten ödla

Matte kom in och hämtade mig för att visa. Svansen rörde sig fortfarande när jag gick in igen. Lite läskigt.

Badkaret är no more

I fredags så fick vi hem veden. Vilket betydde att Matte fick lov att ta bort badkaret och kaminen. Vi har letat och funderat men hittar ingen bra plats att ställa tillbaka det på. 

Worst case scenario, han blir utan badkar tills vi byggt det nya. Jag undrar bara om han överlever det...

Grov abstinens kan jag nog i alla fall räkna med. Psykos, borde inte förekomma, men med tanke på beroendet han byggt upp så finns det nog en liten risk.

Men tillsammans kommer vi fixa det. En dag i taget så ska nog det här gå bra. Bara å kämpa!

The hard way

Saker vi gjort idag.

-Städat bort alla vintergrejer. Pulkor, sparkar och annat kraffs.

-Varit ute och halvfrusit, för att gå in precis när solen kom fram.

-Hållit barna sysselsatta

Och fått veta den hårda vägen att våran hängmatta inte håller för två personer modell vuxen.

Ont. i. rompa...

Pärlplattebygge

Att få barna att sitta still i 1½ timma - Check!

Nemo byggde södra Afrika? 

Med en blå pärla. Herreguuu, så klart pajken måste ha något blått med. Blev på tok för tjejigt där ett tag. Men nu är hans manlighet säkrad. Inga snoppar som faller av här inte. Vilken tur!

Tankar, inte fakta

Tänk på att allt jag skriver här i bloggen bara är tankar från en tok ute i skogen. Inget är "sant". Jag vill också lägga till att jag nästan alltid tänker generellt. Jag får ibland känslan av att det är fult att tänka generellt, men det tycker inte jag, jag tycker det är kul.

Vad händer ifall sexet försvinner?

Sen den starka utvecklingen i dagens medicin så tycks jag se att ansvaret över vår egen hälsa glidit en bra bit ifrån att vara våran till att bli sjukvårdens. Idag är det vanligt med folk med diabetes som äter socker som tokar i alla fall men hoppas att inte doktorn blir arg för att man fuskar. Att det ens kallas för fuska när man inte sköter hälsan är nog så misstänksamt. Vi äter smärtstillande hela tiden för att vi ignorerar våra kroppar. Elitidrottsmän faller ner döda för att de ignorerat sina kroppar. Bastuolyckan i Finland handlade väl om att de ignorerade sina kroppar. Vi behöver inte ta ansvar eftersom vi har så stor tillit till vård och medicin. Vi tänker att de löser hälsan och till och med överlevandet åt oss. Hur stor bit av oss själva har vi tappat?

I mitt senaste inlägg så pratade jag om att jag tror att det är vårt DNA som styr vad vi gör, hur vi ser ut, hur vi luktar osv. Än hur jag tänker på livet på jorden så kan jag inte förstå det på något annat vis än att det är så. Om det är så att våra handlingar styrs av vårt DNA så skulle jag vilja i detta inlägg sätta mej in i våra handlingar.

Att vårt utseende och vår lukt varierar känns ganska lätt att tänka sej att det har med sex att göra. Vårt utseende och lukt ser jag som reklam för vårt DNA, det säger att sånt här DNA har jag. För att matcha mej med ett passande DNA för så stark utdelning som möjligt. Också för att slippa inavel och svag utdelning. Vårt utseende och lukt styrs av hormoner som styrs av DNA. Min teori är att människor med en viss lukt och utseende har beteenden och intressen som också gör reklam för DNA. Därför tror jag t.ex. att man kan se ett mönster i utseende hos olika intressegrupper.

Ingenting har utvecklats utan en funktion. Och med funktion menas att det har gjort oss mer anpassad för överlevnad och fortplantning. Med andra ord så har allt vi är, gör och tänker en roll i vår anpassning för att överleva och fortplanta oss. Det betyder att vi kan dela in alt vi gör i två huvudgrupper, överlevnad och fortplantning.

Överlevnad infattar ganska mycket. Först så kanske man inte ska tänka det som individens överlevnad utan överlevnaden hos ens DNA, vilket infattar ens familj, släkt och kanske flock.

Överlevnad handlar om:

Förmågan att skaffa mat. Behovet av den förmågan ser helt annorlunda ut idag.

Förmågan att klara sej från faror. Behovet ser även där annorlunda ut.

Vi behöver alltså inte hålla oss friska och starka för att täcka överlevnadsbiten om man räknar med att sjukvården håller borta farorna åt oss.

Fortplantning handlar även den om DNA och inte individen. Det tror jag kanske kan förklara självmord och par som väljer att inte skaffa barn. Om man ser driften från DNA och inte individen så kan man också förklara homosexualitet. Homosexualitet finns hos andra djur än människan och har visat sej ge större miljöerövring. Två honor kan ta hand om någon annans barn i miljö där hane och hona inte kan, samma gäller två hanar.

Fortplantning handlar om:

Förmågan att göra sej tillräckligt intressant och attraktiv för att locka till sej en matchande partner. Behovet av den här förmågan ser jag som relativt oförändrat jämfört med överlevnadsförmågorna.

Det känns då ganska tydligt att allt förskjutits kraftigt åt fortplantning. Ju mer behoven för förmågan att överleva försvinner desto mer handlar allt om sex.

Det var introt till detta inlägg. Håll i hatten, för nu kommer min fundering.

Vi har då alltså tagit bort behoven för överlevnadsförmågor via kultur, det har gjort att vi slutat motivera oss via överlevnad. Vi motiverar oss enbart via sex. Många saker blir konstiga då balansen störs. Se bara på resurser, resurser har samlats i en ballans mellan överlevnad och sex, nu samlas det nästan enbart för sex. Alt vi köper som inte ha med överlevnad att gör har ju med sex att göra och idag köper vi nästan bara saker som har med sex att göra.

Vad händer med oss då vi utvecklat metoder att fortplanta oss utan partner? Tänk vad lite energi och uppoffring vi behöver lägga ner om vi kan fortplanta oss utan att behöva hitta en partner. Vi kommer att lika snabbt anpassa oss till det som vi anpassat oss till sjukvård och lättillgänglig mat. Vad kommer då att finnas kvar av oss? Vad händer med motivationen? Kommer vi då att bli meningslösa köttstycken?

Fullt upp

Nyss kommit hem. Heldag inne i stan idag. 


Hunnit med mycket. Köpt skor åt My, barna ha mulat i sig strips, lekt i lekparken och så avslutade vi med tacokyckling och glass. Helt utslagna barn i bilen på vägen hem. 
Ska jag vara ärlig så är jag också lite trött. Eller väldigt. Men kul har vi haft det!


Långhelg nu. Skönt. Utställning på tisdag och jag känner mig rätt nöjd med vad som kommer visas. Ska bli skoj.


Sådärja, ett vanligt lite halvtråkigt inlägg för en gångs skull. Äh, slänger väl in en bild för att liva upp stämningen lite. 

Hepp hepp

Lite bilder då

Satt och kollade igenom lite foton. La upp flera, men såg sen att det övervägande var bilder med snö så jag tog bort några. De här klarade sig.

 Istapp

 Tripp Trapp?

 Spår

 Vatten

Snöhund

Näää?

Broccolin kokar, bacon skivat. Löken hackad, ost fulla golvet.

Universum i ordning.

Animation

Lärde mig nyss i photoshop.

Jag tar alltid en massa bilder medan jag tecknar. Så nu kan jag göra massa roliga animationer. Hade ju varit kul att orka ta en bild var 10:e minut eller så. Men fan så jobbigt. Nä, så blir det nog inte... eller. Åååh, varför ska jag komma på jobbiga ideér som jag sen kommer vara tvungen att genomföra bara för att.


Typiskt...

Sushiii

Vi åt sushi idag. Det var gott.


Jag rapar fortfarande wasabi. Också gott. 


/Mästarinnan på korta informativa och framförallt intressanta blogginlägg

Raj!

Här är den. Som sagt, inte helt klar, men jag lägger upp den ändå.

Och så fick jag ett infall och tog en bild på lite teckningar som ska med på utställningen. 

De två längst ner i mitten och till höger är från 2003. Den på Matte och My är från 2009. Tycker det är kul att kunna jämföra och se skillnad.

Korvfingrar

Sätter mig och ska slutföra teckningen och märker att det är ett stort fettmärke på den. Kul...

Jag misstänker en klåfingrig liten person som ätit korv igår. Tråkigt, men inte så mycket man kan göra nåt åt. Det syns, men förhoppningsvis inte alltför mycket.

Lägger nog upp bild senare, den är inte helt klar än.

Teckning teckning

En sista teckning innan utställningen håller jag nu på med. En till hund. Som var en aningen svårare än Bella, då både bilden var grumligare och betydligt mer varierande i teckning i pälsen.

Men det ska nog gå bra. Det värsta som kan hända är att det inte blir bra, och det är ju inte direkt hela världen.

Så, nu har jag tvingat mig själv att ta en paus. Tillbaka till ritandet! 

Repeat

Den här tål också att visas igen.

Ljuskronan som Matte byggt

Lite roar

Älskar Googles startsida idag. 


Sånt där kan hålla mig road länge. Eller okej, inte så länge, men i 2 min var det iallafall kul. Zipp zipp!

Hmpf

När barna väcker en kl 6, så är det inte så uppskattat när man sovit dåligt hela natten. Men något annat mindre kul är då bägge två efter cirka 45 minuter blir supergriniga och vill sova igen... 

Skyll er själva för ¤%"¤&#! Vill jag skrika då, men det gör jag inte. Jag tänker det, och då känns det lite lite bättre.

Youtube wannabes

Jag hittade ett klipp från i vintras. Vi tänkte testa för att se om det blev samma som i den där youtube-videon. Det fick mig att uppskatta årstiden som är nu lite mer, som jag annars bara klagar på...

Ca -33 grader var det ute, om jag inte minns fel

Tålamod?

Omplantering av gurk -och tomatplantor nu ikväll.

Och pedagogisk som man ska tyckas vara så ska barna hjälpa till såklart.

Första 10 minuterna: La la la, vad mysigt vi har det. Hela familjen hjälps åt.

Efter ca 15 minuter: -Nej, inte golvet Nemo. Här, i krukan.

Efter ca 20 minuter: -Jorden ska i krukan, inte på golvet! Stressbarmonetern stiger.

Efter ca 25 minuter: My halvligger på bordet och Nemo öser jord över hennes rygg. Vi försöker skynda oss för att hinna klart innan hela golvet blir täckt av jord. Planta, jord, pinne! Fort!

Efter ca 30 min: Golvet och allt intilliggande är täckta av jord. Nemo håller krukan och My försöker plocka upp jorden från golvet och lägga där i, med fötterna. Stressöverslag. Gör vad ni vill, det kan iaf inte bli smutsigare.

Efter 35 min:  Andas ut. Duscha av vandrande jordhögar. Eller barn om man föredrar att kalla dem för det. 

Mera

Det vita, ovälkomna, fortsätter vräka ner ute.

Kontraster

När man har lite för bråttom

Vet ännu inte vem aluminium-mumsaren är. Har dock vissa misstankar. Denne är rätt så kort och bor i närheten, mest troligt under samma tak som oss andra.

Idag så

Söndagsmiddag: Kycklingröra på mackor med smör, gurka och tomat.
Intresset är stort över detta enormt viktiga vetande förstår jag, det var just därför jag skrev det.


Idag när jag står och skär upp kycklingen med barn springandes runt benen så lyckades jag under stressen kläcka ur mig att Matte skulle komma och ta bort barna. Inte så speciellt smart uttryckt, det efterföljs av en olycklig ynklig röst - Ska ni ta bort oss?

Mr. Brevlåda

Jag tycker den förtjänar ett eget inlägg, vår fina fina brevlåda. 

Lego och pärlplattor. 

Eeeeeeeeiiiiiiiuuuuuuu

Matte "övar" på strupsång.

Japp, det låter och är precis lika irriterande som man kan tro.

Eeeeeeeeeiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiieeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeååååååååååååååååååååååiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiieeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeuuuuuuuuuuuuuuuooooooooo...

Hej och välkommen till dårhuset.

Snö?

Jahaja, en decimeter snö såhär i mitten av April... Varför inte? 

Det fria valet

Jag tänkte att jag skulle dela med mej av två tankar om det fria valet. En av tankarna är ur en biologisk syn och den andra är ur en kärnfysikers syn.

Jag börjar med fysik eftersom jag ser den som mer grundläggande.

Om universums minsta byggstenar skulle vara exakta och beräkneliga så skulle det betyda att allt i universum är exakt och beräkneligt. Det skulle betyda att om man skulle radera allt och börja om igen med samma förhållande så skulle det utspela sej som en film på precis samma vis igen. Alla händelser skulle vara oundvikliga och det fria valet skulle inte existera.

Men som jag har förstått det så har allt i protonkärnan bara en viss sannolikhet att vara och bete sej på ett visst vis, saker verkar kunna låna energi av sej själv i framtiden osv. Det gör att allt i hela universum bara har en sannolikhet att bete sej på ett visst vis. Och ju närmare man kommer den minsta byggstenen desto mer oberäkneligt blir det. Ett exempel är om du kastar en tärning en gång så kan du inte veta vad det ska bli, men kastar du den 10 gånger så kan du gissa ett medel. Kastar du den 1000 gånger så blir medlet stabilare. Kastar du en tärning med bara ettor på alla sidor så blir värdet alltid exakt. Med en oberäknelig minsta byggsten kan universum alltså ändå se ganska så beräkneligt ut men utan att vara en film där allt är oundvikligt. Det är då alltså inte omöjligt med det fria valet.

Då till den biologiska biten

Jag upplever lite att vi refererar allt levande på jorden till deras DNA, ända tills vi kommer till apan. Efter apan börjar vi referera oss själva till nått annat. Summan av alla våra delar. Vi accepterar inte att vi styrs av instinkter utan vi vill tro att allt är medvetet. Tex att myrans DNA, då tror vi att det strävar efter att hålla sej själv levande och reproducerande med myran som hjälpmedel, men vi tror att vi medvetet väljer att leva och reproducera oss. Till viss del verkar de kanske finnas lite sanning i det eftersom vi verkar vara dom enda djuren som kan begå självmord och kan välja att leva barnlösa. Men jag tror ändå att det är en illusion att tro att vi styrs av något annat än vårt DNA. Mitt DNA vill säkra sin framtid, det håller mej levande och gör mej beskyddande över mina barn som också delvis är mitt DNA.

Jag har alltid sagt att något annat en egoism inte kan existera. Men ser man på människan som DNA så är även altruism egoism. Att jag offrar mitt liv för en grupp människor kan göra att mitt DNA har större överlevnadschanser.

Summeringen är då att fysiken säger att det fria valet är möjligt, men biologin säger att det inte är så medvetet som vi tycks tro.

Kommentarer borta

Varför funkar det inte att kommentera?

Matte skrev nyss ett långt svar på en kommentar, men så bara försvann allt när han tryckte på skicka. Jag testade också skriva några rader på olika inlägg, inget visas.

Konstigt... och väldigt irriterande.

Edit: Det funkar i iexplorer, men inte med Chrome. Ironin i det. Chrome är väl googles webbläsare?

Städning in progress

Operation röja-barnas-rum påbörjad. 


Eller snarare så går det till såhär att jag gräver fram gamla grejer som är sönder från under sängen, barna blir helt till sig och börjar leka med skräpet, sen när de tittar bort så slänger jag det. 


Vissa saker far ut på bron också. Men då gäller det att smyyyga.

barna

Förresten så är ju Nemo det sötaste.

Kryper upp i knät, borrar ner sig och säger; - Stäng mig!

Vilket betyder krama mig eller håll om mig. Stänga armarna runtom.

Insikt

Jag fick just en liten insikt. Matte skulle förklara för mig en såndär invecklad filosofisk tanke som han hade, och då kom vi in på att universum är oändligt. Och att om det är oändligt så finns allt i oändlighet, även han och jag och så vidare. 


Men... jag trodde att det var något vanligt att filosofera om. Men Matte tror inte att det är det. Har jag blivit så hjärntvättad över att leva med en tänkare att det där har blivit samma för mig att prata om som det är att fundera över vad man ska äta till middag dagen efter för nån annan...?

En till

En teckning till. Håller på att få ihop ett gäng nu till utställningen. Men det börjar bli lite långtråkigt att bara teckna människor. Därför var det en rolig utmaning att rita av Bella. 

My som bebis

Hittade en lite äldre nu också.

M & M

Det är kul att se tillbaka på gamla bilder och faktiskt se någon sorts utveckling. Kul är också att det kan gå ett år utan att man ritar något, men så när man väl gör det har man ändå utvecklats. Roligt, men skumt. Man tycker att för att kunna utvecklas så måste man öva.

Trötthetstecken deluxe

Vi har varit nere på skolan ikväll. Så vid 9 kom vi hem. 

Barna uppe i varv, de somnade för en kvart sen. Men så när jag ska säga godnatt till M, hör jag att hon säger nåt men inte vad så jag stannar upp och frågar. Med arg bestämd ton får jag svar.

-Åååh, men mamma gå ut dååå! 

Inte varje dag det händer. Eller vänta lite nu. Aldrig.

Flyttat

Om vissa inlägg ser konstiga ut är för att jag nyss flyttat över dem från en annan sida. Jag tror nog att tiden inte stämmer heller riktigt. Men nu när vi börjar skriva härifrån så ska det nog bli rätt.

Bella

Så. Nu är den klar. Är rätt så nöjd. Känner att det finns lite saker jag skulle kunna gjort bättre. Men nu har jag bestämt att den är klar, och jag ids inte fortsätta småpillra. Då blir jag aldrig färdig.

Väldigt nöjd om jag tänker på att jag aldrig försökt mig på att rita päls förut. Så detta var lite av en utmaning till mig själv. Och det gick ju över förväntan iallafall.

Använder vi pengar för att slippa lösa våra problem själva?

I mitt senaste inlägg så pratade jag blandanat om att vara nöjd med sin nutid. Jag gissar att dom flesta som inte är nöjd är missnöjd just på grund av pengar, eller snarare brist på pengar. Pengar har inget med nutiden att göra alls. pengar är bara ett sätt att konservera nutiden för att kunna ta den vid ett senare tillfälle. Är man nöjd så vill man per definition inte ha mer av någonting.

Lina och jag bråkar sällan om pengar och dom få gånger vi gör det så handlar det alltid om att jag tycker att vi har för mycket snarare än för lite. Jag är tex rädd för spelande och lotter av olika slag just för att det finns chans för livsförändrade summor pengar. Mina tankar om pengar tycks vara oerhört provocerande för många och det kan jag förstå då dom flesta lever i illusionen av att dom knappt överlever.

Jag och Lina köpte en luftvärmepump i höstas för att slippa elda så mycket och få ner elförbrukningen. Pumpen höll precis vad den lovade, varmt hela vintern, lägre elförbrukning, mindre eldande. Nu slipper jag alltså sitta framför brasan på morgonen med en kopp rykande te insvept i en filt, hypnotiserad av lågorna. Som ni förstår så känner jag nu att köpet var ogenomtänkt. Jag ångrar det varje dag jag kliver upp på morgonen med 25 grader här inne och inte de minsta tacksam över det. Men då tänker folk kanske "men de är väll bara att göra en brasa iallafall", men det funkar inte så. gör jag en brasa nu så känns det ungefär som att äta när man är mätt eller sova då man är pigg. det känns påtvingat och konstigt och fyller inte den funktionen de gjorde då de behövdes.

Ett annat exempel är mitt intresse för musikinstrument. Jag har byggt en hel del instrument, och byggandet visade sej vara väldigt värdefullt för att förstå sej på instrumentet. Om jag ville ha ett instrument så började jag direkt att fundera hur jag skulle bygga det och satte mej in i instrumentets fysik och matematik för att det skulle fungera. Men jag har märkt att jag inte tänker så längre, idag har vi mer pengar att röra oss med. Jag köper mina instrument alt oftare, att köpa instrument var förut ett absolut sistahandsval men är nu ett förstahandsval. Det gäller inte bara mina instrument, det gäller alt vi gör. Har vi pengar så slipper vi förstå oss på sakerna vi använder. Matlagning är ett till bra exempel. Matlagning blir aldrig så rolig, kreativ och god som då man ha lite pengar.

Jag har länge tyckt illa om att ha för mycket pengar att röra sej med, men jag ha ändå tyckt att det är bra med en liten buffert för att kunna laga viktiga saker som går sönder. Men idag tycker jag inte ens att det är viktigt med en buffert. Allt en buffert gör är att låta dej använda saker som du inte förstår dej på. Utan buffert måste du lära dej att laga saker själv och vara kreativ.

Om en hockeyspelare i proffsnivå kan spela hockey så är alla hans behov uppfyllda, han behöver inte kunna något mer alls för att överleva.

Om en självförsörjande bonde kan sköta kor och mjölka så är han fortfarande utan hus, skor, kläder, värktyg, mat(utom mjölk),dryck, uppvärmning, fordon, listan kan nog göras hur lång som helst.

Vem tror du har motivation att lära sej saker och kommer att ha jäkligt kul medan han gör det? Vem hamnar i soffan på sin fritid för att han inte vet vad han ska göra med den, fritiden alltså.

Flow

Börjar få kläm på det här nu tror jag. Känns betydligt bättre och roligare att skriva här, än att besvära alla på facebook. Nåja, ibland känns det som så iaf.

Jag förstår dock inte varför jag inte kan bryta av stycken. Eller det kanske är en "lyx" man måste betala för? Aja, lite jobbigare att läsa, men så får det vara.

Har varit inne i ett "flow" hela dagen idag. Har knappt kunnat lägga ifrån mig pappret och pennan. Riktigt roligt, men väldigt tråkigt ur alla andras synpunkt kan jag tänka mig. Jag tror att det kan bli ganska bra. Är långt ifrån klar, men är än så länge rätt nöjd med tanke på att det är första gången jag ritar en hund. Eller ett djur överhuvudtaget om jag nu inte minns helt fel.

Teckning

Har gett mig in i ett projekt. Att teckna ett djur. Jag förstod nog inte riktigt vad jag gav mig in på... Men det går framåt. Hur resultatet blir, är en annan femma, och återstår att se.

Borde kanske försöka göra någon nytta nu.

Extramaterial till mitt förra inlägg

Planerande och leva i framtiden är samma sak. utan planerande kan vi inte leva i så föränderlig miljö. om vi inte hade planerat i så mycket som vi gör så hade vi kanske inte lämnat Afrikas savann. man kan nog förutsätta att de djur som kan överleva i störst variation av miljöer planerar mest och tvärt om. Vi kan leva och bo nästan vart vi vill på hela planeten.

Om vi hade levt mer i nuet så kanske vi inte hade lämnat Afrika. vi kan nog inte sluta planera om vi vill ha kvar någon typ av samhällsstruktur. slutar vi planera så blir vi "djuriska" vi styrs helt av känslor. samhället kommer att rasa och vi kommer att ha vilt sex med varandra hela dagarna.

Men bara för att det inte går att sluta att planera så betyder inte de att vi måste planera så mycket som vi gör idag. jag menar att idag så lever alla i framtiden för att på något vis tro att dom kan rätta till deras nutid.

Pengarnas fokus idag skvalar om hur mycket vi planerar. om du funderar på det så finns det inte utrymme för sparade resurser i en värld utan planerande. pengar handlar bara om att skjuta upp dagen framför sej, att lagra det man kan göra idag till en annan dag.

så jag förutsätter att giriga människor är planerande människor och säkert också bittra människor.

Vad kom först, fåret eller ägget?

Konversation mellan jag och N.

N - Mamma, kommer fåret från?

Jag - Eeh, vad menar du? Det kommer från fårmamman.

N - Nääää, fåret komma från ägget!

Jag - Nej, det är inte riktigt det är så det funkar. Det kommer från fårmamman.

N - Nä, ägget!

Jaja, säger du det så. Han har ju delvis rätt, men den diskussionen tar vi nog när han är lite äldre.

Veckans badkarsfundering

Jag låg nyss i badet och funderade på dåtid, nutid och framtid. Jag är väldigt nöjd med min nutid, det finns inget jag vill ändra på den. Eftersom jag är nöjd med min nutid så funderar jag ofta istället på min dåtid, eller ursprung.

Som jag ser det så är min nutid det sista i en oändlig tid av händelser, så tankarna kring mitt ursprung kan innefatta vad som helst förutom mej själv och framåt. För att kunna tänka på sin dåtid så tror jag därför att man måste vara nöjd med sin nutid.

För att komma fram till hur man vill ha sin framtid så räcker det inte att enbart titta på sin nutid eftersom det är en så extremt liten del i det hela. Man bör nog ha ställt dom intressanta frågorna om sin historia, men dom frågorna kommer inte förns man är nöjd med sin nutid.

Altså: För att veta hur man vill ha sin framtid måste man titta på sin dåtid som man bara ser om man är nöjd med sin nutid.

När man läser den meningen kan man lätt tänka det inte går ihop, men då missar man att en av tiderna har man kontroll över, nämligen sin nutid.

Jajamensan!

Jag tror jag börjar förstå lite hur det funkar det här. Nog för att det återstår att se om detta kommer glömmas bort efter någon vecka eller om vi kommer fortsätta uppdatera.

LiMyNeMa

Och just det, det kanske lite konstiga namnet på den här bloggen. Första två bokstäverna i alla våra namn. Ja, hela familjen P.

En blogg

Ja... då blev det såhär alltså. En blogg.

Jag vet inte om jag kommer ha så mycket intressant att tillföra, förutom massa tjat om barna och så. Matte däremot tror jag kommer ha väldigt mycket intressant att skriva. Ibland så önskar jag att jag antecknat alla hans filosofiska tankar för att komma ihåg dem. Men nu behöver jag inte, för förhoppningsvis så kommer han skriva här han med. Men förbered er på djup filosofi blandat med vardagssvammel. Det är det som den här bloggen kommer handla om. Mestadels iaf, skulle jag tro.

HejHej!