Jag fick just en liten insikt. Matte skulle förklara för mig en såndär invecklad filosofisk tanke som han hade, och då kom vi in på att universum är oändligt. Och att om det är oändligt så finns allt i oändlighet, även han och jag och så vidare.
Men... jag trodde att det var något vanligt att filosofera om. Men Matte tror inte att det är det. Har jag blivit så hjärntvättad över att leva med en tänkare att det där har blivit samma för mig att prata om som det är att fundera över vad man ska äta till middag dagen efter för nån annan...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar