I mitt senaste inlägg så pratade jag blandanat om att vara nöjd med sin nutid. Jag gissar att dom flesta som inte är nöjd är missnöjd just på grund av pengar, eller snarare brist på pengar. Pengar har inget med nutiden att göra alls. pengar är bara ett sätt att konservera nutiden för att kunna ta den vid ett senare tillfälle. Är man nöjd så vill man per definition inte ha mer av någonting.
Lina och jag bråkar sällan om pengar och dom få gånger vi gör det så handlar det alltid om att jag tycker att vi har för mycket snarare än för lite. Jag är tex rädd för spelande och lotter av olika slag just för att det finns chans för livsförändrade summor pengar. Mina tankar om pengar tycks vara oerhört provocerande för många och det kan jag förstå då dom flesta lever i illusionen av att dom knappt överlever.
Jag och Lina köpte en luftvärmepump i höstas för att slippa elda så mycket och få ner elförbrukningen. Pumpen höll precis vad den lovade, varmt hela vintern, lägre elförbrukning, mindre eldande. Nu slipper jag alltså sitta framför brasan på morgonen med en kopp rykande te insvept i en filt, hypnotiserad av lågorna. Som ni förstår så känner jag nu att köpet var ogenomtänkt. Jag ångrar det varje dag jag kliver upp på morgonen med 25 grader här inne och inte de minsta tacksam över det. Men då tänker folk kanske "men de är väll bara att göra en brasa iallafall", men det funkar inte så. gör jag en brasa nu så känns det ungefär som att äta när man är mätt eller sova då man är pigg. det känns påtvingat och konstigt och fyller inte den funktionen de gjorde då de behövdes.
Ett annat exempel är mitt intresse för musikinstrument. Jag har byggt en hel del instrument, och byggandet visade sej vara väldigt värdefullt för att förstå sej på instrumentet. Om jag ville ha ett instrument så började jag direkt att fundera hur jag skulle bygga det och satte mej in i instrumentets fysik och matematik för att det skulle fungera. Men jag har märkt att jag inte tänker så längre, idag har vi mer pengar att röra oss med. Jag köper mina instrument alt oftare, att köpa instrument var förut ett absolut sistahandsval men är nu ett förstahandsval. Det gäller inte bara mina instrument, det gäller alt vi gör. Har vi pengar så slipper vi förstå oss på sakerna vi använder. Matlagning är ett till bra exempel. Matlagning blir aldrig så rolig, kreativ och god som då man ha lite pengar.
Jag har länge tyckt illa om att ha för mycket pengar att röra sej med, men jag ha ändå tyckt att det är bra med en liten buffert för att kunna laga viktiga saker som går sönder. Men idag tycker jag inte ens att det är viktigt med en buffert. Allt en buffert gör är att låta dej använda saker som du inte förstår dej på. Utan buffert måste du lära dej att laga saker själv och vara kreativ.
Om en hockeyspelare i proffsnivå kan spela hockey så är alla hans behov uppfyllda, han behöver inte kunna något mer alls för att överleva.
Om en självförsörjande bonde kan sköta kor och mjölka så är han fortfarande utan hus, skor, kläder, värktyg, mat(utom mjölk),dryck, uppvärmning, fordon, listan kan nog göras hur lång som helst.
Vem tror du har motivation att lära sej saker och kommer att ha jäkligt kul medan han gör det? Vem hamnar i soffan på sin fritid för att han inte vet vad han ska göra med den, fritiden alltså.
Jag förstår, och håller med din tankegång. Fast jag skulle vilja ha lite mer förklaringar.
SvaraRadera"Jag gissar att dom flesta som inte är nöjd är missnöjd just på grund av pengar, eller snarare brist på pengar"
Om man ska vara petig, är det väl snarare att de inte reflekterar över att är ett missriktat missnöje.
"pengar är bara ett sätt att konservera nutiden", "Är man nöjd så vill man per definition inte ha mer av någonting.". Det där får du gärna utveckla lite, det låter intressant.
Fast hur som helst görs ju alltid de bästa sakerna med begränsade medel. Får man ingen utmaning, får man mindre glöd att prestera och utvecklas.
Vi kanske inte tänker på samma sak här, men.
När jag tänker på de entrepenörer som blivit äckligt rika nu, och inte sällan blir filantrop.. Där känns det som, på ett filosofiskt plan, att det kan vara pengarna som hjälper de i nöd, så att den rika människan inte behöver kavla upp på samma sätt som med utan pengar.
Men jag blir inte säker på vad jag ska tycka. Även om pengar är ett sattyg att ha och göra med, så får man inte göra antagandet att ekonomisk trygghet leder till mindre/sämre motivation. Det stämmer utan tvekan i väldigt många fall, men jag tror den är mindre än vad man tror.
Jag minns en kriminolog jag hade kontakt med i usa för längesedan. Han berättade att han inte förstår hur han kan tjäna såna pengar, och inte visste vad han skulle göra av allt. Även om han säkert kunde sluta jobba, så gjorde han det för att han ville lära ut. Pengar var inte drivkraften.
Därmed inte sagt att jag hellre vill ha ett resursbaserat samhälle. Men skitsamma, mycket svammel. Tycker bara att pengar är en av flera möjliga variabler.
Att öppna kylskåpet för att man är hungrig är ett djuriskt beteende som görs i nutid, men då man dan innan fyllde kylskåpet för att kunna vara djur dagen efter var planerande. att planera är inte fel, men eftersom pengar täcker alla våra behov så har vårt sug efter pengar inget övre tak. Samlar man mat så kan man bara samla en viss mängd innan de blir omöjligt att äta upp den innan den blir dålig, men pengar har inget ”bäst före datum”.
RaderaDå jag säger att vi konserverar nutiden menar jag att vi samlar pengar idag för att vi tror att det låter oss vara djur imorgon, men eftersom vi aldrig blir mätt på dom så få vi aldrig sluta vara missnöjd.
"Är man nöjd så vill man per definition inte ha mer av någonting." nöjd är synonym med belåten är man belåten så är man mätt och tillfredsställd, ett mättat system har inte nytta av mer.
”Där känns det som, på ett filosofiskt plan, att det kan vara pengarna som hjälper de i nöd”
Det håller jag inte med om, pengar kan inte hjälpa nån i nöd. Skänker jag pengar talar jag om att jag tror att jag är mäktigare än dej och att jag förväntar mej att du är svag och inte kan klara dej själv. Då är de väll klart att du blir svag och inte kan klara dej själv om alla förväntar det av dej. Vi gör delar av världen obeboelig med våra krav på lyx och försöker att dämpa våra samveten genom att skänka lite pengar tillbaka. Jag tycker att det är som en loska i ansiktet.
”Fast hur som helst görs ju alltid de bästa sakerna med begränsade medel. Får man ingen utmaning, får man mindre glöd att prestera och utvecklas.”
Precis! Det håller jag helt med om. Jag brukar likna det med pussel. Ingen vuxen människa finner något nöje i ett 3 bitars barnpussel. Men ett 1000 bitars pussel roar. I Sverige har vi liv som liknar barnpusslen. Det är nästan omöjligt att misslyckas med att överleva i Sverige. Men ändå tror folk att dom har så svårt att överleva.
Tack för respons. Såna här ämnen funkar bäst i diskussion. Det är därför jag lite provocerande skriver ”så här är det” hela tiden istället för ”så här tror jag”
/Matte
Ja, det är sant, provokation leder till diskussion. Du skulle väl passa som politiker då, om du lägger fram saker som fakta, istället för att köra på ödmjukhet ;P
Radera"men eftersom pengar täcker alla våra behov så har vårt sug efter pengar inget övre tak",
Nej precis. Alla har ju ett behov av att säkra sin trygghet.. men det finns ett lägre tak. Och det tycker jag är en viktig sak att påpeka, om inte mer intressant i sammanhanget. De allra flesta nöjer sig med väldigt lite när det väl kommer till kritan.
Jag kan bara ta mig själv som exempel, vet jag att jag per månad har den summa jag behöver (alltså tillräckligt för att överleva), + lite till för möjlig buffert, så blir pengar nåt jag kan likna vid ointressant. Och det för mig, är att snegla vid "mättnad". Och så är nog de flesta.
Men jag vet faktiskt inte vad jag tycker om resonemanget med pengar, när det är så mycket annat som jag vill lägga in i beräkningen.
"Det håller jag inte med om, pengar kan inte hjälpa nån i nöd."
Nä, jag syftade inte på hjälpandet. Syftade på att personen som vill hjälpa, med pengars väg, slipper engagera sig.
Fast visst, så kan det ju vara. En loska med snor. Men det beror ju på vad du definerar som hjälpa, och i nöd.
För jag blir lite nyfiken, blir sugen på att generalisera också. Ska jag tolka det som att solidaritet (eller vad jag ska kalla det) är något du inte gillar eller tror på? "En riktig man reder sig själv"?
Om du får problem med blindtarmen, och grannen kör er dit, så har pengar hjälpt dig i nöd dels med transport och dels med läkare.
"Det är nästan omöjligt att misslyckas med att överleva i Sverige. Men ändå tror folk att dom har så svårt att överleva."
Ja... jag håller med dig i sak. Har man det bra, är det inte lika kul om man plötsligt känner hur fragilt systemet kan vara.
Vet inte riktigt vilka du syftar på som har svårt att överleva. Ditt sätt att uttrycka det på, låter som att se helheten och strunta i detaljer. Som när tidningar skriver om mindre problem, och folk kommenterar med "I-landsproblem", "Finns ju viktigare saker att ta tag i".
Men jag tror jag förstår vad du menar, tycker bara det behövs förtydliga det uppenbara, att besvär - som inte handlar om bära eller brista, inte är obetydligt för det, trots svårigheten att misslyckas med att överleva. Det handlar ju mindre om att det skulle vara svårt att överleva, snarare är det väl att folk i allmänhet inte gillar när saker blir sämre. Även om ribban är hög - jämfört med nordkorea eller nåt annat skräpland.
ne de är väll klart att man kan få klaga lite på småproblem om man vill men ja blir så utmattad av att hela tiden höra hur dyrt alla tycker att alt är. bensinpriset är ett bra exempel. vi vet att det är dåligt för oss och dom flesta bor på cykelavstånd till deras jobb men ändå så hör man att folk knappt har råd att jobba längre för de kostar så mycket i bensin. jag önskar att bensinpriset blir högre, mycket högre. vi äter precis vad vi vill, vi köper inte mat för att överleva utan vi köper exakt det vi vill ha men ändå klagar vi över att mat är dyrt då den egentligen är så sjukt billig att djuren blir behandlad så extremt illa.
SvaraRaderajag tycker om när man hjälper varandra. jag gillar verkligen de med att bo här på landsbygden,att vi hjälper varandra med saker utan att blanda in pengar. att hjälpa varandra håller ihop oss på något vis. men alla som har det svårt att överleva här i världen har väll det på grund av våra höga krav på lyx. jag tror inte att vi hjälper dom för deras skull, vi gör det bara för vår egen skull. ja såg i en dokumentär då dom provade att göra kollekten i kyrkan helt anonym och de vart typ inga pengar då. att jag hjälper en granne för min egen skull skapar relation. men att jag har tagit så mycket av människor från andra sidan jorden att jag måste ha dåligt samvete är bara konstigt och jag tycker att det bara kan lösas med att jag slutar ta från dom.
/matte
Aa, fast det är ju det jag menar. Precis som när du klagar på de som klagar, så klagar de också på det som är legitimt att klaga på. Skulle man dra det över en kam, så är du likadan. Om ingen höjer en röst och säger att något är fel, så kommer det ju förmodligen inte bli någon förändring heller.
RaderaOch som du sa, det är svårt att misslyckas med något här, för vi blir knappt myndiga i det här landet. Och just därför tycker jag det är desto viktigare när det faktiskt finns någon som invänder mot något.. för det gör så sällan.
Ta Frankrike till exempel, när deras regering skulle göra något dåligt beslut mot bönderna. Istället för som svenskar ofta gör, gå med knuten näve i fickan, så tog de traktorerna och blockerade motorvägarna tills regeringen ändrade på sig. Det kommer -aldrig- hända i Sverige.
Men jag ska inte hymla, för jag tycker det är jobbigt att jämt höra gnäll om ishalka på vintern eller vad det kan vara.
Jag menar lite att vi hjälper på fel vis, vi hjälper för att känna oss bättre då det vi gör igentligen borde vara självklart om vi hadde erkänt för oss själva att de är vi som är orsaken. om jag smygtar ved av grannen för att min ved ska räcka längre så kan jag ju inte blunda för det sen då han ha slut på ved och tro att jag är snäll som låter han få lite av mej.
SvaraRaderaJag tänkte prova ett exempel och se va du säger om det.
SvaraRaderaVi säger att du och jag har 100 poäng levnadsstandard att dela på. jag tar 99 och du får 1 poäng. om jag då med mina 99 poäng får dåligt samvete och skänker dej 25 poäng så att jag har 74 poäng kvar så har jag ju jämnat ut det lite. men om jag skänker dej 25 poäng och sedan jobbar mej upp till 99 poäng igen så har ju dom poängen tagits av dej. om jag redan från början nöjde mej med 74 poäng så du själv fick ta 26 poäng så ha du ju redit dej själv medan jag sluppit ljuga för mej själv och tro att jag är hjälte och att du är okapabel att överleva själv trots att jag har största biten av kakan. vi kan ju skänka hur mycket som helst, men om vår levnadsstandard fortfarande ökar så betyder de ju att vi tar tillbaka allt vi skänker och mer där till.
det är ju inte mängden pengar man skänker som gör skillnaden utan mängden pengar man väljer att inte behöva själv. då tycker jag att det är humanare att bara sluta använda så mycke pengar själv och försöka att med dom pengar man använder så gynnar man närproducerat och hållbart.
Ok. Men det där är ju ensidigt och antagande. Du förutsätter ju att jag inte skulle kunna jobba mig upp och ta av dina poäng. Eller är spelreglerna satta så att jag har ett negativt handikapp, och du har ett positivt handikapp? Jag har automatiskt ingen rätt att ta dina poäng, utan det är du som ska bestämma om jag ska ha eller inte. Som jag ser det, så är det svårt att ha ett enda spår att se på världen. Om vi tar ditt exempel, så är ju sannolikheten att du har rätt förmodligen ganska stor, men också lika mycket fel.
RaderaOm vi skulle ha det spelet mellan sverige och nordafrika.. ja, där har du nog rätt. Men om vi skulle spela det med sverige och ett mer demokratiskt samhälle, så skulle chansen vara större att bli en knuff i rätt riktning för dom att ta sig ifrån misär.
Och du behöver definera vad du menar med levnadsstandard. Det som ökar behöver ju inte bara handla om mer resursslösande. Om Sverige går över till jättemycket grön energi, då har ju vår levnadsstandard garanterat inte försämrats, utan snarare blivit bättre på att använda resurserna.
Tycker det är lite för enkelt sett på saken, om man ska applicera det på världen. Det är därför jag säger att man ska akta sig för att fastna i helheten. Detaljer kan göra att det ser helt annorlunda ut.
Något jag tror du kommer uppskatta är Hans Rosling. Han pratar om just det här, och visar något jättebra. Med hjälp av statistik ser man att världens ekonomi och resurser balanseras ut mer och mer.
http://www.ted.com/talks/lang/en/hans_rosling_at_state.html
Men att du ska jobba dej upp och ta mina poäng är ju precis vad jag menar att du ska, men om jag skänker dej poäng så kommer du att få det svårt att jobba dej upp eftersom du förväntas då vara svag. men som det ser ut nu så kan du väll inte ta mina poäng utan att bryta mot lagen eftersom jag har köpt all din skog, brukbar mark och vatten för knappt några pengar als.
SvaraRaderasom jag ser det så är det vi "litle guys" som har makten att rädda mänskligheten. det är ju som med miljön, man samlar alla värdens ledare i en lokal där dom ska planera hur pengarna ska rädda miljön. är det inte så att varje krona som spenderas ökar bnp och ett högre bnp betyder nästan automatiskt ett större fotspår, än om pengarna skulle läggas på att rädda miljön. samhället bygger väll på överkonsumtion och utan den så går inte ekonomin runt och miljösatsningar är väll en del i överkonsumtionen.
jag är för insnöad anarkist för att se att pengar kan göra nått gott i huvudtaget.
Jag ska se föreläsningen senare nån gång, den låter spännande.
" så kommer du att få det svårt att jobba dej upp eftersom du förväntas då vara svag."
RaderaDet hindrar inte mig från att ringa till grannar, övertala dom att vi ska sno tillbaka allt och dela på vinsten. :P Den som är utan resurser behöver inte sakna viljan ;)
Men ja, alltså det jag säger är att det kan vara så, men kan lika gärna inte vara så. Man kan inte generalisera och säga att bistånd är dåligt, precis allt med pengar är dåligt.. även om allt har en baksida, så finns det också en positiv sida. :P Men jag håller med dig i sak.
"som jag ser det så är det vi "litle guys" som har makten att rädda mänskligheten. det är ju som med miljön"
Ja så är det sannerligen. Och det är därför vi får såna lagar som inskränker på all vår frihet, för makten har aldrig varit så här nära folket, i och med internet.
Hela världens ekonomi handlar ju om tillväxt. På något vis är det som att det ska kunna öka för evigt. Och jag läste något om bnp bara för nån vecka sen, att det finns mycket konstigt som används för att få fram bnp-siffran.. det lät som en siffra man inte ska lägga alltför mycket vikt på. Men vad vet var, minns jag inte.
Ännu en på ted jag lyssnade på, om det här med småfolket och globala problemen. Hans syn på hur en ändring nånsin ska kunna ske.
http://www.ted.com/talks/paul_gilding_the_earth_is_full.html
Och runt det han pratar om, så tror inte jag det kommer fungera i dagsläget eller framöver. Att samla ledare.. när dom har val och världen inte brinner, så blir det inte inget av det. :) Först när allt börjar ramla isär på riktigt, -då- kan vi börja se att något händer, och då är det säkert för sent redan ;)
Det är faktiskt bra att vi pratar om det här, för jag har funderat en hel del på det på sista tiden. När man som jag, flitig internet-medborgare, tar del av ett högt flöde av information. Ju mer jag tar del av, desto mer källkritisk blir jag. Det är därför du får invändningar mot allt. Jag aktar mig för att säga vad jag tycker, eller hålla med om något, innan jag har tillräckligt med källor att kunna avgöra det.
Men, något jag börjat fundera på, är en känsla jag haft i flera månader. Jag tycker mig se ett mönster. Småfolkets makt börjar märkas mer och mer; allt filmas, skrivs, rapporteras.. allt tack vare internet. Jag tycker mig se mer och mer av ett ökande missnöje bland folk, oavsett kontinent. Tycker tekniken börjar visa nåt mönster av ett.. "paradigmskifte".
Jag kan inte sätta fingret riktigt på allt det här. Ska se om jag kan beskriva det.
Jag ser något slags mönster att vi närmar oss något, typ att informationsåldern börjar dra sig mot nån vägkorsning. Alla har plötsligt möjlighet att påverka på ett sätt som kan förändra en hel värld med ett klick. Och om man lägger till den ohållbara ekonomin, regeringars ökande behov av kontroll, usas nedgång, kinas uppgång. Och all vår teknik, som bygger på teknik från innan 50-talet.. börjar visa sin gräns.
I Sverige tycker jag inte tron på demokratin känns lika stark som förut. Vi ser mer och mer av alla klavertramp politiker gör, alla konstiga val de gör. Vi har fått ökad insikt, och kan ställa mer krav.
Och gemensamt för allting är att människor nu har möjlighet att bilda sig egna uppfattningar om saker, och sedan även uttrycka dom till en global publik. Och det tror jag kommer bli en konflikt. Och tyvärr tror jag att det kommer bli något mycket sämre av det, innan det blir bättre.
Så, ja, vi kan nog ha lite ryggdunk om vår syn på samhället.
Det är lite ungefär som att regeringars roll, som den ser ut nu, inte kan fortsätta ha den rollen. Folk har fått mersmak på möjligheter med den globala kommunikationen.
RaderaBara igår läste jag att de ska rösta om datalagringsdirektivet igen, fast om en till sak.
"Regeringen vill nu ändra detta så att data ska kunna lämnas ut även då det misstänkta brottet inte är allvarligare än att det bedöms ge böter. Detta är tänkt att ske genom en ändring av lagen om elektronisk kommunikation 6 kap. 22 §. Det finns även en socialdemokratiskt motion om att förbjuda anonyma mobilnummer som kommer att behandlas samtidigt."
Ta bara den sista lilla biten. Jag skrev det på min facebook i frustration, "Tur att det fanns en liten lucka i schemat på Dagis Rosenbad. Har varit alldeles för lite friheter att kasta bort den här månaden."
"Egentligen behöver Sverige inte lämna ut några som helst uppgifter som lagras i enlighet med direktivet. Det här är alltså någonting som Sveriges riksdag helt självständigt fattar beslut om."
Jag har den där känslan med. lite känns det som att samhället ha gått i vågor mellan förnuftstyrt och känslostyrt. om man tittar på romantiken och upplysningen osv så har det altid gått i vågor mellan förnuft och känsla. nu är vi så många människor på jorden att sammhället inte längre kan gå över till ett känslosamhälle. Jag hörde att det lever fler människor idag än vad som någonsin i människans historia har dött, jag tänkte direkt att det inte stämmer men jag kollade upp det i en populationskurva och det stämmer nog. vi håller den höga populationen med hjälp av förnuft så koncentrerat att känslorna inte får plats. se bara hur folk tex dör i idrott eftersom dom ignorerar känslan att nått är fel. för 100 år sedan så tror jag inte den där finska bastudödsfallet skulle kunna inträffa.
SvaraRadera"Ju mer jag tar del av, desto mer källkritisk blir jag. Det är därför du får invändningar mot allt. Jag aktar mig för att säga vad jag tycker, eller hålla med om något, innan jag har tillräckligt med källor att kunna avgöra det."
det där är lite vad jag ser som enda hoppet för människans framtid. att vi blir mer och mer kritiska, speciellt ungdomen i länder där skolan blivit mer avslappnad. vi lär oss andra saker an matematik och diseplin, vi lär os att diskutera och att se och lösa problem. vi lär oss viktigare saker då vi skolkar än då vi är i skolan. alt man lär sej i den gamla skolan finns redan lagrat i miniräknaren och Internet. dom ser ju på tex kineser som läser i Sverige att dom skrattar åt vår matematik men när det kommer till problemlösning och diskussion så är det dom svenska ungdomarna som är i topp.
jag försöker att träna bort min blyghet då jag pratar eller skriver eftersom vi alla blir mer och mer kritiska så behöver jag inte vara försiktig, för det övervägs ändå i alla läsares huvuden. Jag hörde om en i Filosofiska rummet i P1 som skrev för en tidning och hon var alltid jättenoga och försiktig med alt hon skrev innan hon publicerade. men en dag så va hon stressad och publicerade ett slarvigt arbete och efter det ha hon fortsatt med det eftersom responsen vart så givande.
Diskussionen efter ett provocerande inlägg blir alltid mer lärorik och hamnar nog lättare rätt på svaren än ett blygsamt men trovärdigt inlägg som inte bjuder in diskussion i samma grad. massans samlade tankar är mer värd än bara en persons tankar.
SvaraRaderaAllt det där du skrivit om känslor och förnuft.. det är något jag inte kan ta till mig överhuvudtaget. :P Hur ter sig känslostyrt kontra förnuftstyrt samhälle?
SvaraRaderaRent spotant tycker jag känslosamhälle känns riskabelt, med fel människor bakom ratten.
"det där är lite vad jag ser som enda hoppet för människans framtid. att vi blir mer och mer kritiska, speciellt ungdomen i länder där skolan blivit mer avslappnad."
Ja, det tror jag med. Det kommer bli omöjligt att inte göra det. Redan idag är det mängden brus på internet så stort. Man måste vara erfaren för att hitta rätt, och att veta när det kritiska ögat ska tryckas på.
En på min fejsbook lägger jämt ut länkar och sånt, som i stort sett alltid visar raka motsatsen till saker, angränsande till foliehatt-material. Det är allt från medicin till politik.. och det var där mitt kritiska öga började koka. Jag insåg hur lite man bör lyssna blint på andra, hur mycket idiotiska saker folk tror på, hur mycket vilseledande information det finns.. usch.
Men på det stora hela är det en positiv utveckling, bättre att alla får tycka, än att det filtreras av nån. Problemet är bara att inte många har ett eget inre filter.
Jag är inte lika säker på att vara mindre försiktig är lika med bra repsons. För mig är det en balansgång. Lika ofta som man får vettig respons - så märker jag att man varit för otydlig. Men det beror ju på i vilket sammanhang det är.
"Allt det där du skrivit om känslor och förnuft.. det är något jag inte kan ta till mig överhuvudtaget. :P Hur ter sig känslostyrt kontra förnuftstyrt samhälle?
SvaraRaderaRent spotant tycker jag känslosamhälle känns riskabelt, med fel människor bakom ratten"
Farligt med känslostyrt ja! vi skulle balansera ut befolkningen på några år. dö som flugor och rasa bakåt i tekniken en bra bit. men efter en lång period då chaoset är över så skulle jag nog trivas. det skulle inte göra nått om de är fel människor bakom ratten om det ens skulle finnas nån ratt för i känslosamhälle skulle det inte planeras så onödigt långt och det skulle framför alt inte finnas pengar. vi skulle vara som djur mer.
Jag och min bror Martin pratar en del om sånt här på jobbet och där ser jag att vi skiljer oss på hur vi vill ha framtiden. jag har inga problem med att den är helt lyxlös, bort med all ström och bo i hyddor. medan Martin värkar luta mer åt grön lyx. jag undrar om du kanske lutar ditåt med, för då förstår jag nog varför du inte gillar känslostyrt samhälle.
"Jag är inte lika säker på att vara mindre försiktig är lika med bra repsons. För mig är det en balansgång. Lika ofta som man får vettig respons - så märker jag att man varit för otydlig. Men det beror ju på i vilket sammanhang det är."
Jag gillar oförsiktighet av en anledning till med. kan man inte påstå att det är oförsiktigheten men kanske framför alt oärligheten som lett till detta kritiska tänkande hos ungdomen? vi blir tillslut omöjlig att vilseleda då vi härdats av dagens politiker och försäljare.
"Problemet är bara att inte många har ett eget inre filter." men jag tycker att det ser ut som att fler och fler har, att det stiger i rask takt. vad händer då alla har ett? ekonomin är så stressad och beroende av oärligheter att alt kanske rasar om alla blir mer kritiska.
att skriva vad man tänker är riskfyllt, det håller jag med om. men bara riskfyllt för sej själv. man riskerar att mötas av diskussion och då tro att man har fel och vi är väll inte så bekväm i att ha fel. men om man istället för att se det som rätt eller fel ser det som att man sätter igång sitt huvud och andras med så kan man väll skriva precis vad man vill. vissa som läser det här kanske tänker på innehållet medan vissa kanske bara tänker på varför jag tänker på såna här saker men alla vet nog att jag inte har nån mystisk sanningsbok jag läser i innan jag skriver.
Martin blir ofta arg på mej på jobbet när jag pratar på det viset. när jag låter för säker på något. vi kommer aldrig i så spännande diskussioner som då. men de finns väll två ytterkanter. är man för försiktig kanske man inte pratar als eller lägger in alt i humor för att slippa ansvar över tankarna. är man för stöddig så kanske man blir utmattande och kanske inte tar till sej av vad andra säger.
"Jag och min bror Martin pratar en del om sånt här på jobbet och där ser jag att vi skiljer oss på hur vi vill ha framtiden. "
RaderaFast jag tycker du använder lyx lite otydligt. Vad betyder det? Att sova kallt, och jaga djur med spjut? Jag är hur som helst mer mot Martin också, men jag skulle isf kalla det resursbaserat. Att leva i ett samhälle med teknologiska framsteg för artens utveckling och blomstrande, men med fokus på att inte förstöra eller slösa. Sen om man inte tycker teknik är något viktigt, så kan man ju leka amish ifall man vill ändå. Men vi är ju alla tre överens om att dagens samhälle behöver ändra riktning.
"alt oärligheten som lett till detta kritiska tänkande hos ungdomen?"
Ja, det är nog en del av det. Jag tror den klart största delen av det, är att vi har vuxit upp i en tid med information. Jämför hur du söker på google, med dina föräldrar. Du behöver inte ens klicka på länken för att veta att det är fel.
Alltså, att vi är självlärda experter på att sortera information. Bra, tråkigt, kul, ointressant. Allt sker instinktivt. Och det tror jag är en avgörande orsak varför vår generation t.ex. blir kallad för "drömmare".. eller "lata". Vi som grupp är generellt sett ute efter att göra något som betyder något för en, något som är kul, eller bara intressant. Sällan handlar det om att jobba till pensionen. Därför har jag börjat se vår generation som en effektiv, eller målinriktad generation.
"men jag tycker att det ser ut som att fler och fler har, att det stiger i rask takt. vad händer då alla har ett? ekonomin är så stressad och beroende av oärligheter att alt kanske rasar om alla blir mer kritiska."
Ja, det växer ju för varje dag, hoppas jag. Och jag tror som du, alla de bra insikterna kommer för sent. Då ändringar är på G, har vi bråttom att bosätta oss på en annan planet innan jorden dör :)
"att skriva vad man tänker är riskfyllt, det håller jag med om. men bara riskfyllt för sej själv. "
Ja självklart. Jag säger bara att det är bra att fundera på vad man tycker, innan man säger det. Om jag skulle säga att jag hatar islam, så skulle inte det inte locka till sig människor som är värt mödan att diskutera med.
Själv har jag alltid varit en som lyssnar, utan att diskutera. En inlärd försvarsmekanism jag försöker vänja bort.
"är man för försiktig kanske man inte pratar als eller lägger in alt i humor för att slippa ansvar över tankarna. är man för stöddig så kanske man blir utmattande och kanske inte tar till sej av vad andra säger."
Ja det är väl det jag försökte säga tidigare. Att man måste gå lite på en balansgång, att känna efter i situationen vad som funkar.
Tycker ofta också det är störande med falsk säkerhet i samtal. Dels för att jag vet att det bara är en fasad, och för att jag vet hur dålig/ovan jag är på att påpeka/argumentera mot sånt.
Får mig att tänka på ett snack jag hade med några "äldre", som pratade om barnfattigdom. Jag berättade något jag tycker är mycket viktigare, vilket är "social fattigdom".. eller vad det nu ska kunna kallas.
Alltså de människor som inte fått möjlighet att utveckla sin potential. Tänk hur vanligt det är med barn som växer upp där föräldrar kanske är stressade med jobb, och ger omedvetet mindre tid eller uppmärksamhet. Som formar dem till att vara osäkra, blyga, deprimerade eller vad som helst. Att det är värre med individer som inte fått chansen riktigt och inte ens kommer till skott.
Det tror jag är värre, och mycket vanligare, än de som "bara" saknar pengar.
"Ja, det är nog en del av det. Jag tror den klart största delen av det, är att vi har vuxit upp i en tid med information. Jämför hur du söker på google, med dina föräldrar. Du behöver inte ens klicka på länken för att veta att det är fel.
SvaraRaderaAlltså, att vi är självlärda experter på att sortera information. Bra, tråkigt, kul, ointressant. Allt sker instinktivt. Och det tror jag är en avgörande orsak varför vår generation t.ex. blir kallad för "drömmare".. eller "lata". Vi som grupp är generellt sett ute efter att göra något som betyder något för en, något som är kul, eller bara intressant. Sällan handlar det om att jobba till pensionen. Därför har jag börjat se vår generation som en effektiv, eller målinriktad generation."
Jag får gåshud då jag läser det här. Det här har jag pratat om länge men bara känt mej som en tok i andras ögon. jag tror inte att dagens ungdom struntar i jobb, skola, samhället allmänt och sitter vid datorn istället för att dom är lat utan snarare kanske för att dom är smart. vi ser inte längre lärare som gudar som har de rätta svaren, och varför ska vi göra det? dom är ju inte gudar med dom rätta svaren. vi börjar mer och mer tro på kunskap än ett betyg från skolan som inte betyder något. på datorn följer dom diskussioner mellan tusentals människor, skolan kanske är på väg mer åt diskussionshållet men inte i den takt som behövs. om ens skolan behövs överhuvudtaget längre.
"Ja självklart. Jag säger bara att det är bra att fundera på vad man tycker, innan man säger det."
Jag tänkte mycket på det där med att vara försiktig då man skriver igår. jag håller nog inte med. jag tycker att en låt eller en tavla få innehålla precis vad som helst och vara hur provocerande som helst. När jag skriver ut mina tankar så gör jag ganska samma sak som när jag målar. det är ju ett sökande från min sida. jag målar en tavla för att jag gnags av en kanske abstrakt fråga jag inte kan vända på i huvudet. målandet är riktat till mej. Målandet måste vara riktat till mej annars kan jag inte måla, för mej är det samma då jag skriver eller diskuterar. om jag censurerar mej så missar jag vad jag tänker. Jag får ut väldigt mycket utav den här diskussionen, två människor öppnar sina tankar och jag läser det, sen går jag och funderar på deras tankar. om jag hade sett det som en tävling av nått slag eller att man på nått sätt kan ha rätt och fel så hade jag aldrig vågat. Jag är väldigt obekväm i att tävla. kompisar blir ofta arg på mej och tycker att jag är barnsligt envis då jag vägrar att vara med i sällskapsspel tex.
" jag tror inte att dagens ungdom struntar i jobb, skola, samhället allmänt och sitter vid datorn istället för att dom är lat utan snarare kanske för att dom är smart."
RaderaJa exakt. Jag tror det är något som ingen reflekterat över, eller åtminstone inte så utstuderat. Tänk mängden information vi utsatt oss för. Det blir naturligt att man börjar behöva sortera in vad som är viktigt och inte. Och det känns också naturligt att vi isåfall tillämpar det IRL. Liksom man vill välja alla roliga bitar i livet, finns ju ingen poäng i att göra något man tycker är tråkigt (förutsatt att inte resultatet väger upp).
Och inte oväntat så kopplar den äldre generationen ihop det med lättja eller omogenhet. För de har ett annat tänk, förmodligen något som liknar plikt-känsla. "Någon gång kommer du inse att allt i livet inte kan vara roligt.", som om att drömmar är något helt meningslöst eller som växer bort.
Jag tror som du där. Det är ju otroligt få människor som trivs med att göra ingenting. I stort sett alla vill ju åstakomma något, sedan kan man ha olika värderingar i vad som är vettigt. Men alla vill ju något, och idag är det inte lika uppenbart om vägen dit. Idag är det inte samma indirekta tvång på att föröka sig, ha förhållanden och giftemål. Och i och med att fasta jobb ofta är en omöjlighet, förstärker det ju tankegången att göra saker som är utvecklande för en. Alla de här faserna ung, medelålder och gammal existierar inte ens på samma sätt. Idag är "ungdom" räknat till 30 liksom, inte sällan 35.
Med allt sånt där, så är det inte konstigt att man känner ett behov av att göra det man själv vill, och inte vad som förväntas av en.
"Jag tänkte mycket på det där med att vara försiktig då man skriver igår. jag håller nog inte med."
Nej jag menar inte att censurera. Jag menar bara att det kan leda dig rätt om du uttryckt dig så bra som du kan. Skriver du något som bara har ett uns av vad det du vill säga.. kan det leda in på något helt annat, du kan få folk som blir sur och inte ens diskuterar, trivialisera det du sagt, eller också förstår precis vad du vill säga. Fast jag antar väl att om man nöter på tillräckligt, så hittar man väl rätt till slut.
Jag vet bara att jag själv inte bemödar mig att prata, förrän jag har något som tillför, eller om jag inte känner mig bevandrad i ämnet. Jag gör väl ett sökande inombords för att se vad jag egentligen tycker innan jag tar diskussionen, istället för som du, att diskutera fram en koncensus.
Delvis av osäkerhet, men säkert också en del att göra med det vi pratat om, intressant/ointressant. Har väl gett mig en tröskel för det jag inte intresserar mig för :P Som du gör är ju något jag skulle föredra att göra. Men jag är inte riktigt där än. Därför är såna här slags diskussioner rätt bra träning.
Än en gång kommer vi in på en sak från TED jag precis tittat på, med frågeställningen "Dödar skolan kreativitet?".
Raderahttp://www.youtube.com/watch?v=iG9CE55wbtY
Seriöst, om du inte kollat på TED har du missat något. Det är alltså ett ställe för folk att uttrycka bra idéer. Kan vara en uppfinning, någon upplevelse, eller bara en tanke som är intressant. Och de får bara vara 20 minuter långa, som jag uppfattat det. Borde sändas på SVT.
"Jag är väldigt obekväm i att tävla. kompisar blir ofta arg på mej och tycker att jag är barnsligt envis då jag vägrar att vara med i sällskapsspel tex."
Ja, tack för att någon också har det problemet. Som kille är det där något man blir utsatt för ganska regelbundet. Fast för mig kretsar det främst kring tävlande i lag. Försökte länge att komma in i det, men nu har jag gett upp det helt, och kör solo även i ett lag. ;) När nån kompis vill prova ett spel, och har skype-samtal på.. så sitter jag helt tyst, och måste ju vara hopplös att ha med.
Nu vinter ville jag aktivera mig, så vi började köra hockey (som jag knappt kan reglerna i).. och vips var det 15 pers till som var med, med hockeymatcher. Då checkar man ut ganska fort, även om jag var med och åkte runt och såg upptagen ut, bara för träningens skull.
Så jag gör väl lite samma sak som dig, fast jag kan gärna vara med istället. Men då kommer de inte få någon som ger järnet. Märker jag att någon satsar, vad jag tycker blir för intensivt, så gör jag tvärtom. "Han får väl köra på så mycket han kan, jag kommer iallafall inte försöka bräcka det."
"Får mig att tänka på ett snack jag hade med några "äldre", som pratade om barnfattigdom. Jag berättade något jag tycker är mycket viktigare, vilket är "social fattigdom".. eller vad det nu ska kunna kallas.
SvaraRaderaAlltså de människor som inte fått möjlighet att utveckla sin potential. Tänk hur vanligt det är med barn som växer upp där föräldrar kanske är stressade med jobb, och ger omedvetet mindre tid eller uppmärksamhet. Som formar dem till att vara osäkra, blyga, deprimerade eller vad som helst. Att det är värre med individer som inte fått chansen riktigt och inte ens kommer till skott.
Det tror jag är värre, och mycket vanligare, än de som "bara" saknar pengar."
Klockrent. Det känns ibland som att folk tror att lycka mäts i medellivslängd och pengar. men då ha dom nog knappast funderat över saken. hög medellivslängd betyder ofta att vi hållas levande onaturligt länge och tvingas leva en fjärdedel av vårt liv sjuka och livströtta på hem. mycket pengar betyder ofta att vi jobbar mycket och har inte tid med familjen. Att vi "går in i väggen" så mycket i dag, kan inte det bero på att vi skulle överleva på att jobba hälften så mycket som vi gör män ändå jobbar vi på och vi förstår inte riktigt varför vi gör det, vi bara jobbar och jobbar och kör över familjen. jag möts ofta av fördomar då någon undrar vad lina gör och jag säger att hon bara är hemma med barnen. folk förstår inte hur vi kan klara oss på en lön medan jag tycker att en hel lön är för mycket. skulle lina få fast jobb så skulle jag nog sluta jobba. drömmen är nog att ha halvdidsjobb båda två.
Drömmen är nog att alla har halvtidsjobb. att produktion, konsumtion och jobbande halveras.
Jag hörde just Göran Hägglund säga att vår ökade livslängd består av ökad frisk ålder. Sen om det är sant, vet jag inte.
RaderaOch ja, det där har ju diskuterats rätt mycket. Att anledningen till att vi jobbar så många timmar av dygnet idag, är bara för att det funnits där så länge. Hörde något resongemang om 6-timmars dagar.. att de där timmarna som går bort, ändå inte leder till minskad produktivitet, för det är rätt mycket tid som ivf går bort av små raster, för att dagen just är så lång. Bara sista timmen har folk redan börjat varva ner. Och eftermiddagar på fredagar brukar ju inte direkt spruta av arbetsmoral.
Vänsterpartiet har ju det i deras partiprogram tydligen, de vill ha ner det till 6 timmar. Och att vi ska gå ut EU, förbjuda bemanningsbolag och massa annat vettigt. Lär rösta på dem nästa val.
Ja precis, och just det där "Vad gör lina gör", är en fråga jag hatar. Att man ska utgå från karriär, som ett sätt att värdera en människa. I samtal med nya människor är det ju ofta bland de första 5 frågorna man får. Om tex någon gammal klasskamrat frågar mig, "Vad gör du nu för tiden?", måste jag ibland säga något som inte är arbetsrelaterat. "Grejar med en hemsida, rätt kul"
Jag har haft arbetstider i huvuet en del nu också. Jag har tänkt så här, "Ja jag kan gladeligen betala 1000 spänn i månaden om jag kan jobba 30 timmar i veckan, istället för 40". Och sedan inser jag att det ofta ses som något negativt, helst bör man vara sjuk på nåt vis för att få till det med glada miner. Annars framstår man som oengagerad.
"Jag har haft arbetstider i huvuet en del nu också. Jag har tänkt så här, "Ja jag kan gladeligen betala 1000 spänn i månaden om jag kan jobba 30 timmar i veckan, istället för 40". Och sedan inser jag att det ofta ses som något negativt, helst bör man vara sjuk på nåt vis för att få till det med glada miner. Annars framstår man som oengagerad."
SvaraRaderaJäklar vad vi tänker lite på mycket saker. jag ifrågasätter då och då folk på jobbet som tvingar på sej övertid för att kunna vara ledig mera. jag frågar vad dom ska göra med pengarna, vi har ju så vi kan plocka ut obetalda dagar. men dom vet inte vad dom ska göra med pengarna. det är som att idag spelar ingen roll bara jag får det bättre senare. jag pratade med lina igår om att kolla upp om man kan ta en dag ledigt i veckan obetald. jag trivs visserligen väldigt bra på jobbet då jag har tillgång till alla värktyg och material för att utleva mina kreativa lustar, men familjen är det viktigaste för mej och en dag längre helg är nog inte dumt då barna är så små.
jo jag ha faktiskt tittat lite på ted. ted och filosofiska rummet hör till favoriterna. jag tycker om att bara lyssna på då folk tänker högt. jag föredrar det långt framför vårt gamla system då man lyssnar på en tant barkom en kateder som "har alla svaren" att sätta igång ett tankemönster som får gro med hjälp av alt man ser runt om sej känns överlägset. vi tittar på naturen, vi tittar på andra människor, vi undrar varför saker är som dom är. om vi tror att vi vet alt för att en lärare har sagt det till oss så behöver vi inte titta runt om oss. för vi vet svaren oavsett vad vi ser. att banka in kunskap via minnet är ju som att döda nyfikenheten och lekandet. minns vi matematik i huvudet så behöver vi inte förstå vad den handlar om. jag tror att dagens ungdom kan använda matematik bättre än ungdomar från den strikta pliktskolan, det är bara de att vi använder kanske miniräknaren för att göra "minnesbiten" åt oss. vi ha lagt krutet på förståelsebiten. och den ha vi nog inte fått från skolan. jag ha läst matematik i skolan hela mitt liv men jag ha nog aldrig fått förklarat för mej vad matematik är för något. vi nöter in användningen av ett värktyg som vi inte förstår vad det gör. jag ser tydligt den kopplingen att bra minne inte kräver bra förståelse och tvärt om. jag har väldigt dåligt minne, därför måste jag förstå alt på nytt varje gång jag stöter på det. hur tror du det är med minnet hos dagens unga som växer upp med google och wikipedia?=) minnet blir nog dåligt medan förmågan att granska, sortera och förstå blir bättre.
"Ja precis, och just det där "Vad gör lina gör", är en fråga jag hatar."
ja jag hatar den frågan med. jag är ju familjefar och alla mina hobbys långt innan betongarbetare, men det är alltid betongarbetare dom vill ha som svar.
Jag förstår vad du menar med att folk kan bli sur och inte vill diskutera om jag skriver slarvigt. men tror du inte att vi är ganska bra på att se på en text om författaren tror sej veta det här som sant än hur vi skriver? när det är siffror eller citat så är jag nog försiktigare. idag är alt så konstigt, för inte ens fakta som kommit ur forskning är sant. det är inte mer sanning i dagens forskning än i dagens tankar. jag hörde tex att wasa bröd och dan sukker står bakom forskningen bakom våra kostråd. om det är sant, litar du då på siffrorna som dom får fram? skulle forskning göras på om mcdonalds djurhantering göras så skulle jag inte bli förvånad om dom kommer fram till att djuren har det bra.
Ja, exakt. Man ska jobba för att leva, inte jobba för att leva. Som min handläggare på ams, av alla människor, sa till mig.
RaderaMen samtidigt vill jag inte vara den som säger att dom har fel inställning. Det finns ju trots allt rätt många som har någon omänsklig arbetsmoral, och jobbar över trots att det inte borde ligga i deras intresse.
Men ja, det är väl ingen nyhet att du och jag har liknande inställning till saker i samhället. :P
"att banka in kunskap via minnet är ju som att döda nyfikenheten och lekandet."
Det är faktiskt något sant det där, och en av de stora anledningarna till varför jag gör allt för att inte bli som föräldrarna.
Jobb kan ha den här effekten, åtminstone på mig. Det gör mig så enormt slö, att jag inte har lust att göra nåt alls när jag väl är hemma. Otroligt frustrerande. Vet inte om det har att göra med mängden intryck man utsätts för då, mycket människor, prat, saker som ska göras.
"det är bara de att vi använder kanske miniräknaren för att göra "minnesbiten" åt oss. vi ha lagt krutet på förståelsebiten."
Ja även här finns ju det där effektiva tänkandet. För min del så räcker det ofta med att få en hum, full förståelse är inte alltid det viktigaste. Däremot om det behövs, så djupdyker man ju i det.
Och som du säger, man blir ganska dålig på att öva minnet numera. Fast jag har inte bestämt mig för vad det kan bero på. Det jag tycker känns mest troligt, är det jag sa om mängden information och intryck vi utsätts för. Jag tror ens förmåga att värdera information är väldigt tränad. Samtidigt undrar jag om den många ggr kan vara för tränad, att man inte orkar memorera saker, för det behövs trots allt väldigt sällan.
Bara för nån dag sen kom jag att tänka på det här, då jag skulle kolla datordelar för en uppgradering. De senaste gånger jag bytt grejer, så har den kunskapen suttit kvar ett tag, sen försvinner den när det inte behövs längre.
Jag minns när jag var yngre, och kunde ett namn eller telefonnummer bara jag hört det en gång. Nu ägnar jag det i stort sett aldrig en tanke. Det som finns kvar är det visuella, ansikten och sånt glömmer jag inte.
"Jag förstår vad du menar med att folk kan bli sur och inte vill diskutera om jag skriver slarvigt. "
Ja, fast inte bara sur. Om du skriver saker som nån tolkar som nåt helt annat, kan diskussionen hamna på nåt som inte ens var grundtanken. Eller så kanske du skrivit nåt som folk inte ens orkar bry sig om, för det kanske lät otydligt, igenomtänkt, kul utan att vara det, fördomsfullt.. vad det nu än är. Men är det inte så noga om vad du pratar om, och har mycket tid att styra den så att det hamnar dit du vill, visst. :P
Och ja, det där med forskning har jag extremt kritiska ögon på. Tyckte det var övertydligt när lchf blev nästa stora grej. Köttindustrin lobbade fram rapporter hur bra det är, samtidigt som brödtillverkare lobbar sina rapporter.
Och samtidigt har man populistiska saker i varje tidsperiod. Förut var fett sämst, nu ska det vara skitbra. Och socker har alltid varit dåligt, men nu låter det som att det är riktigt mardröms-dåligt.
Så självklart tror jag att dom företagen skakat fram dom där rapporterna om kostråd. Deras mål är ju att tjäna pengar, klart dom tar till alla medel som går.
Vilket gör att jag skiter totalt i rapporter och forskningrön. Om jag behöver veta någonting vetenskapligt, så har man ju sin förmåga att söka. Läser man tillräckligt många, så hittar man mönstret och kan dra nån slutsats.
En kompis som håller på att gå ner i vikt började läsa in sig på aspartam nyligen, och det är ju samma sak där. Sen att det inte är nåt hälsosamt i sig är en annan sak, men all skrämsel media kör med för att sälja, är snuskig.
För massa år sen när jag upptäckte vilken stor skillnad det är på samhället i amerika och här, att dom matas med skrämselpropaganda överallt, så tänkte jag "tur att vi inte har det så här". Nu är vi ju där också. Allt skit i amerika som man gjort sig lustig över, är bara att vänta in. Tids nog är vi likadan.