Jag tänkte att jag skulle dela med mej
av två tankar om det fria valet. En av tankarna är ur en biologisk
syn och den andra är ur en kärnfysikers syn.
Jag börjar med fysik eftersom jag ser
den som mer grundläggande.
Om universums minsta byggstenar skulle
vara exakta och beräkneliga så skulle det betyda att allt i
universum är exakt och beräkneligt. Det skulle betyda att om man
skulle radera allt och börja om igen med samma förhållande så
skulle det utspela sej som en film på precis samma vis igen. Alla
händelser skulle vara oundvikliga och det fria valet skulle inte
existera.
Men som jag har förstått det så har
allt i protonkärnan bara en viss sannolikhet att vara och bete sej på
ett visst vis, saker verkar kunna låna energi av sej själv i
framtiden osv. Det gör att allt i hela universum bara har en
sannolikhet att bete sej på ett visst vis. Och ju närmare man kommer
den minsta byggstenen desto mer oberäkneligt blir det. Ett exempel
är om du kastar en tärning en gång så kan du inte veta
vad det ska bli, men kastar du den 10 gånger så kan du gissa ett
medel. Kastar du den 1000 gånger så blir medlet stabilare. Kastar
du en tärning med bara ettor på alla sidor så blir värdet alltid
exakt. Med en oberäknelig minsta byggsten kan universum alltså
ändå se ganska så beräkneligt ut men utan att vara en film där
allt är oundvikligt. Det är då alltså inte omöjligt med det fria
valet.
Då till den biologiska biten
Jag upplever lite att vi refererar allt
levande på jorden till deras DNA, ända tills vi kommer till apan.
Efter apan börjar vi referera oss själva till nått annat. Summan
av alla våra delar. Vi accepterar inte att vi styrs av instinkter
utan vi vill tro att allt är medvetet. Tex att myrans
DNA, då tror vi att det strävar efter att hålla sej själv levande och reproducerande med myran som hjälpmedel, men vi tror att vi medvetet väljer att leva och reproducera oss.
Till viss del verkar de kanske finnas lite sanning i det eftersom vi
verkar vara dom enda djuren som kan begå självmord och kan välja
att leva barnlösa. Men jag tror ändå att det är en illusion att
tro att vi styrs av något annat än vårt DNA. Mitt DNA vill säkra
sin framtid, det håller mej levande och gör mej beskyddande över
mina barn som också delvis är mitt DNA.
Jag har alltid sagt att något annat en
egoism inte kan existera. Men ser man på människan som DNA så är
även altruism egoism. Att jag offrar mitt liv för en grupp
människor kan göra att mitt DNA har större överlevnadschanser.
Summeringen är då att fysiken säger
att det fria valet är möjligt, men biologin säger att det inte är
så medvetet som vi tycks tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar