Jag såg en dokumentär i helgen där
olika filosofer fick några minuter var att dela med sej om sina
tankar om liv. En kille i filmen sa bland annat att livets mening är
att minska lidande i världen eller i alla fall leva på ett sätt
som inte bidrar till så mycket lidande. Jag tycker att det är en
konstig tanke, men han är nog långt ifrån ensam om den. Jag tror
att det finns en anledning till varför han inte är så ensam om den
tanken. Den tanken har vi mer eller mindre för att hjälpa och bry
sej om andra. Den ingår i att vara flockdjur. En mekanism som alla
flockdjur har.
Tänk på det en stund. Vi är
flockdjur, men vi har ju inte bara suttit i ett möte och slagit
klubban i bordet och bestämt "-från och med nu så är vi
flockdjur!" Det sitter ju förstås i vår biologi. Vi har en
uppsättning mekanismer som gör att vi får "belöningar"
av att lösa problem tillsammans och bry oss om varandra. Vi har
liknande mekanismer i allt som får oss att vara människor.
Jag tycker inte att det är något fel
att tänka sej det som livets mening. Men däremot tycker jag att
frågan om livets mening är större än så. Att krympa ner den till
en av jordens flockdjurs mekanismer vars funktion är att hålla dem
i grupp för att de lättare ska överleva. Då skulle ju isåfall
äta vara ett bättre svar, för det täcker ju åtminstånde allt
liv.
Dessa mekanismer skiljer inte så
mycket på alt jordens liv eftersom dom går under huvudgrupperna
överleva och reproducera sig vilket gäller allt liv, allt från
bakterie till människa. Sen vilka mekanismer som ingår för varje
art för att hålla oss levande och reproducerande skiljer sig
förstås lite. Jag tror att jag ha sagt det här förut men vi är
idiotsäkra system som inte behöver manualer utifrån för att
fungera, och då menar jag inte bara vi människor utan allt liv.
Att liv uppstått kan jag också säga,
nu när vi ändå är inne på ämnet, var oundvikligt. Iallafall om
man skulle tänka sej att universum är oändligt i både tid och
rum. Att säga att något inte är oundvikligt i ett oändligt
universom är lögn. Om allt är oundvikligt så kanske frågan om
livets mening inte är så mycket mer intresant än frågan om något
annats mening.
Jag tänker inte tala om vad jag själv
tänker om livets mening men jag kan säga att det får mitt liv att
kännas meningsfullt och att det går att applicera på allt liv på
jorden.
Ja, jag tycker det också är en konstig grej att tycka. Det låter som floskler, nåt man borde säga istället för att ha en åsikt.
SvaraRaderaDäremot tycker jag det finns två sätt att se på det. Dels den biologiska, som art, borde överlevnad vara meningen.
Men pratar man filosofiskt, tycker jag frågan inte alls är särskilt stor. Och det är den jag följer, att det inte finns någon mening, det är vad man gör det till.
Min personliga syn på meningen med livet, är att ha så roligt jag kan innan jag dör. :P
Ifall flockdjur vill minska mängden lidande så kan det väl inte vara en speciellt stark drift.
SvaraRaderaJag tror inte att folk mobbar varandra för att minska mängden lidande, inte heller att folk skvallrar/läser skvaller för att minska mängden lidande.
Jag tror inte heller att det är för att minska mängden lidande som flockdjur nästan slår ihjäl varandra över en hona eller för att öka i rang.
Inte heller att flockdjur tar ihjäl varandra i stora mängder över en oljeresurs eller på ett annat sätt fint territorium för att minska mängden lidande.
Jag inbillar mig att det är mest kulturella anpassningar som gör att folk "vill" minska mängden lidande för att inte stötas ut ur flocken.
Till exempel,
Även om jag inte vill se eller veta av att någon hugger ihjäl en annan människa så kan jag tänka mig en grupp kannibaler skulle kunna se det som en festmåltid. På samma sätt skulle jag kunna vilja skjuta en älg och se det som många kilo fint kött medan kanske en i vegetariankretsar ser det som att det hemskt.
Om man ska tro att människan är evolutionens nu levande främsta art så kan man ju tänka sig att främja mängden lidande är meningen med livet. Det är vi väl ändå utomordentligt bra på!